Recension

Recension i Vasabladet 21.12.2013

Österbottniska seder och olater
Fredrik Krus
Sneda Streck Förlag Ab 2013

Gå tillbaka till tiden runt sekelskiftet 1800. Hur såg landsbygdssamhället ut då, hur levde vanliga människor? Hur upplevde folk religion, födsel, skola, bröllop, begravning och brottslighet?

Dessa och många andra frågor besvaras och illustreras på ett medryckande och humoristiskt sätt i  ”Österbottniska seder och olater”. Boken är skriven av Kosköbon Fredrik Krus. Han har också gjort alla illustrationer, vilket ger boken ett extra lyft.

Författaren bygger sin bok på historiska verk och allmogelitteratur som beskriver seder och bruk i det österbottniska bondesamhället under 1700- och 1800-talet. På ett målande sätt plockar Krus fram det typiska från svunna tider. De viktigaste sociala medierna då var byagemenskapen och släkten.

Kapitlet ”Från vaggan till altaret” beskriver skeden i unga människors liv. Frieriet som förberedelse på äktenskapet spelade en central roll i bondesamhället. Alla de olika stegen mot altaret firades – lysningen, ”kryttjon” och sedan bröllopet i dagarna tre. Läsaren kan nästan fysiskt känna hur ett bröllop gick till.

Ölet hade trängts undan av brännvinet som flödade både på festliga evenemang, på begravningar och gravöl och i det alldagliga livet. Brännvinsbränning var en viktig inkomstkälla. Så kunde Vöråbonden vid inspektion av rågfälten konstatera att ”det blir ett bra brännvinsår”.

Stocken

Två syndare sitter i stocken och skäms till allmän beskådan för kyrkobesökare.

Det är lätt att förstå att den enorma brännvinskonsumtionen ledde till otaliga ”sidoeffekter” som slagsmål, dråp och hustrumisshandel. Kyrkan försökte kämpa mot supandet och det moraliska förfallet. Denna strid var dock mycket ojämn och blev inte lättare av att en del av prästerskapet också gärna tog till starka drycker.

En föga smickrande del av vårt förflutna är det utbredda våldet på båda sidorna språkgränsen i Österbotten.

Tyvärr blev våldet en  ”normal” del av samhället, och många mord och dråp skedde. Olika vapen användes –  träpåkar och knivar var favoriter. Till och med arsenik och andra gifter vann terräng.

Givetvis spelade männen huvudrollen, men även kvinnorna lärde sig snabbt att lösa olika problem med våld. Det är intressant att läsa hur rättsväsendet fungerade på den tiden.

Det här är en bok man läser med ett leende på läpparna. Med lite fantasi är det lätt att tänka sig in i de flesta situationer. Längtan till gångna tider? Bonderomantik låter bra, men vardagen var oromantisk och brännvinet gav den ett falskt skimmer.

Rune Frants

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Help

WordPress theme: Kippis 1.15